Johanna i Tyskland

Tiden går framåt härnere...

Den här veckan har jag börjat ha egna lektioner, jättespännande! Att undervisa i små grupper med elever i olika åldrar för med sig en hel del pedagogiska utmaningar.

I onsdags hade vi pedagogisk diskussion på arbetsplatsen (de sju anställda lärarna, rektorn och jag). Vilken möjlighet till kollegial handledning! Jag har inte stött på något liknande tidigare på någon praktik, men tycker absolut att det är ett stort plus! Ämnet i onsdags var läsförståelse. Mycket intressant!

Igår var jag och träffade min kompis Karo som bor i Berlin. Hon sjöng i min kör när hon läste sin master i Sverige. Vi fikade på ett jättemysigt café i närheten av där vi båda bor (vi bor på samma sida stan).

Igår upptäckte jag också en ny sida av Berlin. Inne i stan finns ett kvarter med gamla hus (visserligen återuppbyggda efter kriget, men ändå). Där stod även Berlins äldsta byggnad Nikolaikirche.

Lite som Gamla stan i Stockholm, fast bara ett kvarter. Plötsligt tog det bara slut.

Nu ska jag göra en finjustering av nästa veckas lektionsplanering. Imorgon drar det igång igen!

Idag lördag inledde jag dagen med en tysk mysfrukost.

 

Dagen har varit rätt grå med dimma, men stundtals har solen skinit igenom molnen.
Sen bar det av in till stan på utflykt. Jag tog S-Bahn till Potsdamer Platz och bytte där till U-Bahn till Alexanderplatz. Där kan man se die Weltzeituhr, en stor klocka som visar tiden i alla tidszoner. Dessutom har man bra utsikt över tv-tornet, den högsta symbolen för Berlin.

Tv-tornet

Världsuret

Därefter promenerade jag längs den kända gatan Unter den Linden över floden Spree fram till Brandenburger Tor. På vägen passerade jag domkyrkan, minnesmärket över offren för andra världskriget och en intressant utställning om politikern Willy Brandt (visste ni att han fick Nobles fredspris 1971?). För er som har glömt kunskaperna i tysk politik hemma kan jag berätta att Brandt jobbade mycket för att Öst- och Västtyskland skulle bli ett enat land.

 

Vad tiden har gått fort! Idag fick jag en idé att återuppta skrivandet här på bloggen, för nu är det så att rubriken stämmer igen. Jag är med andra ord åter i Tyskland, denna gång i Berlin på fem veckors utlandspraktik.

 

Alla gamla läsare (typ min familj) vill jag hälsa välkomna åter och alla nya läsare (typ mina vänner som jag har lärt känna i Uppsala, och inte minst L), hej på er! Tiden som har gått mellan Hamburg och Berlin har varit otroligt händelserik, men det hoppar vi över nu och koncentrerar oss istället på Tyskland.

 

Jag flög ner i söndags, då Henrik var så snäll att skjutsa mig till Arlanda efter sitt avslutade nattpass på Ackis. Jag var rätt trött när jag kom fram, så jag packade mest bara upp och gick sen och la mig. På nåt vis kände jag att jag hade tid på mig att utforska stan senare.

 

Måndag morgon tog jag tunnelbanan tre stationer till Berliner Strasse och hittade efter ett tag Svenska skolan i Berlin (det svåraste var att hitta rätt uppgång från tunnelbanan). Min handledare heter Reinhilt och har tyska och musik.

 

Skolan ligger centralt i Berlin i stadsdelen Wilmersdorf, i samma hus som svenska kyrkan. Det finns även en förskola i samma lokaler. Just nu går ca 30 barn i årskurs F-6 här, och nästan alla är tvåspråkiga. Undervisningen sker både på svenska och tyska. Det säger sig självt att grupperna är åldersintegrerade.

 

Efter skoldagen i måndags kände jag hur storstdastjejen i mig (hon väcktes i Hamburg och har väl sovit lite sen...) kom fram och jag tog S-Bahn in till stan. Jag klev av vid Potsdamer Platz och konstaterade att det är häftigt att jag nu bor i Berlin. Tjugo minuter bort finns centrala Berlin! Det blev en kvällspromenad förbi Brandenburger Tor och sen längs boulevarden ner till Siegessäule (som är en pelare och inte nån uggla, lätt att höra fel...) innan jag hoppade på första bästa tåg hem när jag hittade en U-Bahnstation. Det är inte för inte som jag betalar 78 euro för ett månadskort, det måste ju utnyttjas haha.