Johanna i Tyskland

Vad tiden har gått fort! Idag fick jag en idé att återuppta skrivandet här på bloggen, för nu är det så att rubriken stämmer igen. Jag är med andra ord åter i Tyskland, denna gång i Berlin på fem veckors utlandspraktik.

 

Alla gamla läsare (typ min familj) vill jag hälsa välkomna åter och alla nya läsare (typ mina vänner som jag har lärt känna i Uppsala, och inte minst L), hej på er! Tiden som har gått mellan Hamburg och Berlin har varit otroligt händelserik, men det hoppar vi över nu och koncentrerar oss istället på Tyskland.

 

Jag flög ner i söndags, då Henrik var så snäll att skjutsa mig till Arlanda efter sitt avslutade nattpass på Ackis. Jag var rätt trött när jag kom fram, så jag packade mest bara upp och gick sen och la mig. På nåt vis kände jag att jag hade tid på mig att utforska stan senare.

 

Måndag morgon tog jag tunnelbanan tre stationer till Berliner Strasse och hittade efter ett tag Svenska skolan i Berlin (det svåraste var att hitta rätt uppgång från tunnelbanan). Min handledare heter Reinhilt och har tyska och musik.

 

Skolan ligger centralt i Berlin i stadsdelen Wilmersdorf, i samma hus som svenska kyrkan. Det finns även en förskola i samma lokaler. Just nu går ca 30 barn i årskurs F-6 här, och nästan alla är tvåspråkiga. Undervisningen sker både på svenska och tyska. Det säger sig självt att grupperna är åldersintegrerade.

 

Efter skoldagen i måndags kände jag hur storstdastjejen i mig (hon väcktes i Hamburg och har väl sovit lite sen...) kom fram och jag tog S-Bahn in till stan. Jag klev av vid Potsdamer Platz och konstaterade att det är häftigt att jag nu bor i Berlin. Tjugo minuter bort finns centrala Berlin! Det blev en kvällspromenad förbi Brandenburger Tor och sen längs boulevarden ner till Siegessäule (som är en pelare och inte nån uggla, lätt att höra fel...) innan jag hoppade på första bästa tåg hem när jag hittade en U-Bahnstation. Det är inte för inte som jag betalar 78 euro för ett månadskort, det måste ju utnyttjas haha.