Semester, kladdkaka och lekparken
Förra veckan och den här veckan har barnen haft höstlov, fast bade Claus och Barbara har jobbat som vanligt (inte dumt med tva veckor, va? Men de har inget pasklov förutom helgdagarna Langfredag och Annandag Pask och dessutom kortare sommarlov sa det jämnar ut sig...). Förra veckan var alla hos Farmor i sommarstugan (egentligen bor hon en gata bort, och ett hus bort bor Claus syster med familj, snacka om släktsamling...) utom Vitus som var pa träningsläger. Jag var alltsa ensam hemma pa dagarna, vilket var semester för mig. Visst, jag dammsög hela huset, eftersom jag hade massa tid, och tvättade en hel del, men det blev mycket ledig tid ocksa, till exempel pa gymet.
I lördags var jag barnvakt at min kompis Leslies barn (är ens egna bortresta sa vaktar man nan annans!). De heter Gabriel och Dominik, är 4,5 och 2,5 ar gamla och jättesöta. Leslie, som jag känner fran sprakskolan, är 35 ar, kommer fran Guatemala och är gift med en tysk man, sa barnen är tvasprakiga. Dock pratade jag bara tyska med dem... Kombinationen tysk/sydamerikansk var hur charmig som helst. Leslie lovade dem att de fick vara uppe tills hon kom hem, men efter ett tag somnade de i soffan och da var det läggdags utan protester.
Denb här veckan har jag i gengäld jobbat desto mer, eftersom Aaron bara gar till klockan 13 (istället för 16, detta eftersom det är höstlov). Igar var vi lekparken (vi gick faktiskt dit bada tva, men hem fick han aka vagn för da hade han gjort av med all energi) och idag har vi bakat kladdkaka till hans stora förtjusning (men först hade vi en dust om huruvida vi skulle städa eller inte. Resultatet blev att eftersom vi städade sa bra bakade vi en kaka).
Aaron har blivit lugnare nu, sedan han i början testat mina gränser. Bade han och Vitus är snälla, och brakar inte alls mycket. Jag antar att han har insett att jag säger samma som hans föräldrar och kan vara lika envis som han ibland, om inte värre ;-)
Vi (ährrm, jag) har skapat fasta morgonrutiner: först äter vi frukost, sedan läser jag en bok och da fragar han alltid om vi kan läsa den en gang till. Okej, men först klär vi pa dig, säger jag da. Sagt och gjort, när han är paklädd läser vi boken en gang till innan vi cyklar till Kindergarten. Han vet att om han klär pa sig utan gnäll kanske vi till och med hinner läsa boken tva ganger till, sa det funkar bra.
Igar fragade Aaron mig om jag kommer att vara kvar när han är sju ar gammal. Jag svarade nagot diplomatiskt i stil med "det far vi väl se, det vet man inte" och da fragade han om jag skulle stanna tills hans födelsedag (29 januari, tva dagar efter min!), vilket är en evighet för honom. Jag lugnade honom med att det skulle jag definitivt. Vill du det? fragade jag sedan (säg inte nej!). Da log han och sa ja. :-)
Pa lördag ska jag aka med den svenska au pairgruppen till Bergen Belsen, det ska verkligen bli intressant och jag ska ta manga bilder.
I lördags var jag barnvakt at min kompis Leslies barn (är ens egna bortresta sa vaktar man nan annans!). De heter Gabriel och Dominik, är 4,5 och 2,5 ar gamla och jättesöta. Leslie, som jag känner fran sprakskolan, är 35 ar, kommer fran Guatemala och är gift med en tysk man, sa barnen är tvasprakiga. Dock pratade jag bara tyska med dem... Kombinationen tysk/sydamerikansk var hur charmig som helst. Leslie lovade dem att de fick vara uppe tills hon kom hem, men efter ett tag somnade de i soffan och da var det läggdags utan protester.
Denb här veckan har jag i gengäld jobbat desto mer, eftersom Aaron bara gar till klockan 13 (istället för 16, detta eftersom det är höstlov). Igar var vi lekparken (vi gick faktiskt dit bada tva, men hem fick han aka vagn för da hade han gjort av med all energi) och idag har vi bakat kladdkaka till hans stora förtjusning (men först hade vi en dust om huruvida vi skulle städa eller inte. Resultatet blev att eftersom vi städade sa bra bakade vi en kaka).
Aaron har blivit lugnare nu, sedan han i början testat mina gränser. Bade han och Vitus är snälla, och brakar inte alls mycket. Jag antar att han har insett att jag säger samma som hans föräldrar och kan vara lika envis som han ibland, om inte värre ;-)
Vi (ährrm, jag) har skapat fasta morgonrutiner: först äter vi frukost, sedan läser jag en bok och da fragar han alltid om vi kan läsa den en gang till. Okej, men först klär vi pa dig, säger jag da. Sagt och gjort, när han är paklädd läser vi boken en gang till innan vi cyklar till Kindergarten. Han vet att om han klär pa sig utan gnäll kanske vi till och med hinner läsa boken tva ganger till, sa det funkar bra.
Igar fragade Aaron mig om jag kommer att vara kvar när han är sju ar gammal. Jag svarade nagot diplomatiskt i stil med "det far vi väl se, det vet man inte" och da fragade han om jag skulle stanna tills hans födelsedag (29 januari, tva dagar efter min!), vilket är en evighet för honom. Jag lugnade honom med att det skulle jag definitivt. Vill du det? fragade jag sedan (säg inte nej!). Da log han och sa ja. :-)
Pa lördag ska jag aka med den svenska au pairgruppen till Bergen Belsen, det ska verkligen bli intressant och jag ska ta manga bilder.
Kommentarer
Trackback
