Johanna i Tyskland

I fredags satt jag i soffan efter jobbet klockan 18.30 och funderade pa att ga och lägga mig tidigt när telefonen ringde. Det var Charlotte, ursprungligen fran Västeras, med pojkvän Andreas fran Hamburg. De bor i Veddel, pa andra sidan stan, dit det tar typ en timme att aka (Hamburg är 25 km pa längden och 60 km pa bredden, det sistnämnda är sträckan Sala - Uppsala!). Andreas skulle ha 25-arsfest klockan 20, och tidigare under dagen hade tre tjejer lämnat aterbud. Han hade fixat dit tva grannar, men de behövde ännu en tjej för att det skulle bli jämna lag. Jag blev även tillsagd att ta med en stekpanna, vilket verkligen satte griller i huvudet pa mig.

Väl där angrade jag inte en sekund att jag tackade ja med sa kort varsel, för det var verkligen jättekul! Hela kvällen var en tävling mellan tjejerna och killarna (vi lät killarna vinna, för Andreas fyllde ju ar :P), bland annat i att göra pannkakor. Förste man i laget stekte en pannkaka pa en sida, och kastade sedan vidare pannkakan till nästa som stekte klart den pa andra sidan (därför skulle alla ha en stekpanna med sig), och sedan la i ny smet i pannan, stekte nästa pannkaka pa en sida och kastade sedan vidare den till nästa i laget. Inte helt lätt, som ni förstar! (Som tur var hade vi dessförinnan haft tävling i att täcka lägenheten med plastfolie sa de pannkakor som kom pa golvet gjorde ingen skada). Medan man stekte pannkakan skulle man dessutom ha pa sig hörlurar och sjunga laten som spelades och sen fick de andra i laget gissa vlken lat det var.

En sak som var rolig var att jag och Charlotte pratade tyska hela kvällen. Dels sa var de andra tyskar, och dels sa kändes det sa naturligt pa nagot vis. Även när vi var ensamma sa pratade vi tyska med varandra.

Ett sant här party är ingen ovanlighet vad det gäller Andreas, fick jag höra. För nagot ar sen hade de tävling i potatisskalning, bland annat. Dessutom firar han tva födelsedagar per ar, eftersom han för nagra ar sen var med om en hemsk trafikolycka (hans kompis som berättade det för mig hade sett bilvraket och förundrats över hur nagon kunde komma överlevande ur det). Olyckan var pa sommaren, sa han firar en födelsedag pa vintern och en pa sommaren.

Pa lördagsmorgonen kom jag ner och blev tillsammans med barnen väääldigt förvanad över att Nikolaus varit där. (För er som inte vet sa är 6 december Nikolaus-dagen. Pa kvällen den 5:e ställer man sina ytterskor framför kaminen sa Nikolaus, som är typ jultomten, kan lägga i godis om man varit snäll. Har man inte varit snäll far man ett knippe ris, men det fick ingen av oss). I mina inneskor (ytterskorna hade jag ju haft pa mig) lag frukt, godis och ett par röda vantar med Hamburgs stadsvapen pa, sa nu vet jag var jag hör hemma!

I lördags tog jag taget till Lübeck för att ga pa julmarknaden med den svenska au-pair-gruppen. Givetvis köpte jag marsipan, är man i Lübeck sa är man! (Lübeck är känt för marsipan). Det var verkligen en konstig känsla. Lübeck är ungefär lika stort som Västeras, och som Salabo har man känslan av att aka till storstan när man aker till Västeras. Som Hamburgare har man dock känslan av att aka till lilla staden pa landet när man aker till Lübeck. Tänk vad perspektiven kan ändras!